Barbro Louise Ingegerd Eriksson 1939-
Min mamma, Barbro Eriksson, föddes den 12 augusti 1939 i torpet Strandkulla väster om Stensele. Fast egentligen bodde hon och växte upp i ett kronotorp, Fjällåker, på andra sidan odlingsgränsen i väglöst land. Att hon lekte med samebarn minns hon mycket väl.
Mamma avslutade sin skolgång i Tväråbäck norr om Vännäs i Västerbotten. I Vännäs jobbade hon senare som hemsamarit och det var också här som hon träffade Gunnar (min pappa). De flyttade rätt snart till Luleå där mamma fick jobb på Stadshotellet. Tyvärr tog anställningen slut i samband med att hotellet brann ner, 1959.
Mamma födde två barn, jag och min bror. Barn skulle fortsätta att vara en central del av mammas liv. Hon började som dagmamma och kunde ha 7-8 barn samtidigt att ta hand om. På senare år jobbade hon som skolmatsbiträde där hon var mycket uppskattad.
Dans har varit en central del i hennes liv. Hon blev t.o.m. inofficiell världsmästare i dans på 70-talet tillsammans med Arne en kusin till Gunnar. Även handarbeten i form av virkning och stickning var någonting som genomsyrade hennes liv. Ett tredje intresse var bingo. Många gånger har hon spelat bingo både på Norra Örnässkolan, Måttsund, Antnäs och andra ställen.
Även som pensionär tog de ofta med sig husvagnen för att spela bingo i städer både nära och längre bort. Numera lever hon ett stillsamt liv på Örnäset i Luleå.
Morfar
Johan HELMER Nilsson (1904-1993)
Helmer hade det sannerligen inte lätt som barn, misshandlad, troligen av sin far. Han bodde stora delar av sin barndom i Östervik, hos far- och morföräldrar till en av grannarna.
Helmer föddes i Dikanäs, Lappland, 1904 och livnärde sig som dräng och senare i Bastuträsk (nuvarande Gunnarn) med skogsarbete. Vid 27 års ålder träffade han vid ett tillfälligt möte den 18-åriga Valborg, varvid Gunhild föds, en halvsyster till min mamma.
Det skulle dröja ytterligare 6 år innan han träffade min mormor, Betty Stenman. 1939 gick de till prästen och senare samma år föds min mamma. Året efter står ett kronotorp klart, drygt 20 kilometer väster om Stensele. Året efter skulle paret få ytterligare ett barn, Birger.
Att bo i ”kärret” (som platsen kallades) och försörja en familj kan inte ha varit lätt. Stora delar av marken de odlade var mer eller mindre myrmark, bara att dika marken var ett hästjobb. Men paret kämpar på och nog misstänker jag att det har hänt något för efter ca 10 år separerade de.
Helmer flyttar ner till Mörsil i Jämtland där han börjar i träsliperibranschen. Här träffar han den 4 år yngre Rut Johansson som han gifter sig med och de flyttar till hennes hemtrakter i Edsbyn.
Här lever de ett stillsamt liv tills Helmer dör 1993 vid 89 års ålder.
Mormor
BETTY Ingegerd Stenman (1917-1981)
År 1917 föddes Betty som det tredje barnet i familjen Stenman. De bodde i gården Strandkulla utanför Stensele. Hennes far var traktens handlare. Mamma och döttrarna var hemma och tog hand om hushållet och även telefonväxeln som pappa Ernst fick installerat.
Bettys liv var kantat av det ena eländet efter det andra. Men det börjar bra med, hon träffar Helmer och de gifter sig, 1939. Samma år föder hon en dotter, Barbro, och året efter sonen Birger.
Ganska snart börjar hon nog inse att livet i deras nybygge inte skulle bli så lätt. Utanpå det skulle sonen få ett tufft liv. Han hade stora problem med inlärningen och rätt snart blev han inlagd på mentalsjukhus (som de hette då). Det en längre tid.
De bodde 10 år i nybygget, Fjällåker. Äktenskapet mynnade ut i en skilsmässan. Betty och Barbro flyttar ner till Tallberg utanför Vännäs där hon tar tjänst hos en pensionerad bonde.
Efter fullgjord skolgång flyttar Barbro till Luleå med sin fästman. Betty bor kvar i Tallberg hos sin husbonde som tyvärr dör några år senare och Betty blev lämnad ensam.
Husbondens ena son bodde i Lycksele dit Betty flyttar. Här installerar hon sig hos Evert Söderlund som hans hushållerska. Tycke uppstår och de gifter sig. Det här är en bra period i Bettys liv, hon bor modernt, jobbar som städerska på flera bilfirmor i närheten och får barnbarn.
Tyvärr dör även Evert, i cancer, och återigen står hon ensam. Visst blev hon orolig över det ska gå för henne. Men det ordnar sig bra. I kommunens regi får sköta en granne och hans förståndshandikappade dotter. Men ännu en gång blir hon lämnad ensam då familjens överhuvud dör.
Hon har nu kommit upp i 60-års åldern och beslutar sig att flytta till sin lillasyster, Viola, i Skarvsjöby. Med hjälp av arvet bygger hon en stuga på hennes tomt där hon levde återstoden av sitt liv. I april 1981, endast 63 år, dog Betty av en hjärtinfarkt.
Morfars far Per Oskar Andersson (1873-1944)
Vi kan inte vara 100%-igt säker på vem som är min mammas farfar. Men via muntlig tradition och DNA tester kan vi vara tämligen säker på att det Per Oskar Andersson, läraren från Umnäs.
Tanken ligger nära till hands att han utnyttjade Evelinas situation då hennes mor dog 1903. Året efter, blev 15-åriga Evelina med barn, med min morfar, Helmer.
Per Oskar gifter sig två år senare med den jämnåriga Hilda Maria Persdotter. Vad jag kan se så får de 4 barn.
Per Oskar var skollärare i ett flertal skolor under hela sitt liv. Han dör i cancer 1944.
Morfars mor Evelina Nilsdotter (1888-1945)
Som mycket ung, bara 16 år, föddes hon sitt första barn, Helmer, min morfar. Hon skulle få ytterligare 3 barn, alla med texten ”okända fäder” i kyrkböckerna.
Hon levde ett hårt och fattigt liv, tjänade som piga i ett flertal hem och i ett flertal byar.
Hon tar hand om sin son i Umnäs där hon, 19 år, föder sitt andra barn, en dotter, Helga.
Efter några få år lämnar hon bort sonen till ett par i Östervik och tar anställning i Barsele.
Vid fyllda 30 år föder hon så sitt tredje barn, en andra dotter, Ragnhild. Här inser hon vilken situation hon befinner sig i. Det kommer att bli svårt att klara sig. Hon tar kontakt med en yngre syster i Bergland som tillsammans med sin man uppfostrar den nyfödda dottern.
Evelina bor kvar i Barsele tillsammans med sina två barn. År 1925 vid 38 års ålder blev hon så piga hos Gustaf Adolf Johansson i Lövliden, en torp utanför Skäggvattnet, Stensele. Sonen Helmer följer med emedan dotter Helga hade blivit så pass gammal att hon hade börjat stå på egna ben.
I torpet, Lövliden, vänder lyckan, då Gustaf är en mycket snäll och from herre. Faktum är att de trivs så bra ihop att efter några år beslutar de sig att gå till prästen.
Långegustaf och Gustfaslina, som paret lystrade till, fick tyvärr bara 8 år tillsammans när han dör i hjärtinfarkt, 1940.
Evelina skulle också få en för tidig död, endast 57 år ådrog hon sig cancer.
Mormors far
Ernst Stenman (1888-1946)
Ernst föddes i torpet Strandkulla vid västra stranden av sjön Långvattnet utanför Stensele i Lappland. Han började sitt liv som bonde men redan i unga år visade han intresse för affärer. Han använde en liten yta därhemma där han sålde några lättsålda varor.
I mitten av 20-talet bytte han bransch och öppnade en affär i den större byn Långvattnet en bit från föräldrarhemmet. Han var mycket lyckosam och öppnade ett flertal filialer allteftersom. En besiktningsman tvekade inte när han sa att Ernst har den mest välsorterade butiken norr om Östersund.
Ganska snart blev han känd som en mycket generös affärsägare då han, om det behövdes, inte såg några problem med att vänta några månader på att få betalt för sina varor.
Tyvärr hemföll han åt spriten på äldre dagar vilket solkade ner hans eftermäle. 1946 dog han, endast 57 år gammal av kronisk njurinflammation.
Hans högra-hand, Astrid, övertog affären en tid. Då ingen i släkten ville ta över verksamheten så såldes den.
Mormors
mor Lovisa Karlsdotter (1890 -1956)
Lovisa måste ha varit en riktig bondmora för den här tiden. Det var hon som höll ihop familjen, framförallt när hennes make byggde upp affärsverksamheten.
Lovisa föddes i byn Vikenäs men växte upp i Bäckstrand. Hon träffar Ernst som 20-åring då de gifter sig.
Hon födde 9 barn. Fem växer upp och blir vuxna, fyra döttrar och en son. En av döttrarna blev min mormor.
Vi vet inte varför hon dog, hon blev endast 65 år.
Senast uppdaterad 2026-09-13