Jag heter Leif Eriksson och har hunnit bli 64 år, som de flesta andra fattar man inte var åren tagit vägen.

Jag är född och uppvuxen i Luleå. Jag har bara gått i två skolor; 9 år i den numera nedlagda Bergviksskolan. Gymnasiet tillbringade jag på 4 årig-teknisk linje på Midskogsskolan.

 

På fritiden var det sport och idrott för hela slanten. Förutom som de flesta provade jag på både fotboll och ishockey. Mina försök vad gäller tennis och friidrott (höjdhopp) blev minst sagt mindre lyckade. De största framgångar kom i fotboll då jag var bollkalle då IFK Luleå spelade i Allsvenskan. Nåja, det var ju i 7ishockey som jag höjde mig över mängden men mer än till pojklagen nådde jag inte.

 

 

Efter några tillfälliga jobb för att få ihop till nya stämplingsdagar började jag söka jobb utanför Luleå, framför allt i Stockholm men även andra städer såsom Örebro och Västerås. Till slut blev det napp och efter en snabb session på en liten medicinfirma i Bromma och senare Atlas Copco och Nokia så fick jag mitt drömjobb, på Ericsson.

 

Jag fick börja med att sätta ihop datorer (PC), bildskärm, tangentbord och mus för utskeppning till de anställda. Jag började i Bollmora, senare skulle jag bli stationerad i Sundbyberg där jag också bodde.

Det här var på den tiden då alla skrivmaskiner skulle ut från Ericsson. På Ericsson lärde jag mig väldigt mycket, inte bara de fysiska hårdvarorna såsom datorer (Windows datorer och servrar) och mjukvaror utan även processer och hur det fungerar på stora bolag. Senare började jag jobba med inventering och statistik. Jag började utveckla interna verktyg såsom, programvaror med hjälp av databaser.

 

Vi den här tiden träffade jag min dåtida flickvän, varvid vi fick en son, Patrik. Senare flyttade  vi isär men vi har god kontakt fortfarande.

Efter ett kort session på Hewlett-Packard (HP) så började jag på SEB. Här började jag lämna hårdvaror med och mer för att fortsatta med det jag gillade bäst, utveckling av interna system och databaser.

 

Vid milleniumskiftet var min lycka gjord återigen då jag gifte mig. min fru och jag har en dotter, Dessi. Numera är jag även morfar, vilket lycka.

 

Jag avslutade min karriär på Telia där jag förvaltade mina kunskaper och även fick möjlighet att lära mig flera nya verktyg.

 

I fjol fick jag en möjlighet att gå i pension vilket passade mig perfekt då jag nu har alla möjligheter att ägna mig åt min nya hobby, släktforskning.