Den lilla Betty (1913-1929)

Betty föds i Strandkulla, Storuman kommun, torsdagen den 31 Maj 1917. Här är en flygbild över husen som Ernst och Lovisa bebodde

Ernst Stenman (16 Okt 1888 – 30 Juli 1946) och hans fru Marta Lovisa Stenman (född: Karlsdotter) har det gått bra för. Familjen fick 11 barn varav 5 stycken skulle leva till vuxen ålder, ganska normalt på den tiden.

Man kan tycka att dom borde ha det väldigt gott ställt men så var inte fallet. Bettys pappa var en affärsman och hade i alla fall en affär och 2 filialer. Min mamma kallar det för filialer som jag tolkar det är det enkelt en mindre affär. Allt fannns nog inte men man kunde bestölla från hans ”huvud affär”. Jag har läst att det ör i Strandkulla. Verkar imponerande då det var en lite öde by. Naturligt vore att den var i LÅngsjöby. Men jag skal inte tycke så mycket. Anledningen var att pappa Einar var en väldigt generös affärsman och gav krediter i lite för hög grad för sitt eget  och affärsrörelsens bästa. Detta gjorde att det inte var så gott ställt som man skulle kunna tro. Se Appendix för mer information.

Det här är ett utdrag ur en blogg skriven av Ole Nordebo, publiserad 2013 och ”Långsjöbyboken” av Ivar Jonsson & Einar Jonsson.  Pappa Ernst ville i tidig ålder ägna sig åt handel, vilken var en besvärlig historia för nybyggarna i västra Västerbotten. Ofta fick man resa över gränsen till Norge vilken innebär stora umbäranden. Många var Gardfarihandlarna som sålde allehanda krims-krams med tveksam kvalitet. En sommardag rodde Ernst över sjön (Långsjöby??? Kolla namnet) till andra sidan med målet att låna en slant. Sonen erbjöds sig att låna ut en summa om 5 kronor, vilket Ernst genst investerade i, via en katalog för återförsäljare. Först höll han till i kammaren där hemma med de vanligaste varorna, socker, mjöl, kaffe och gryner. Rätt snart kunde han öppna en regelrätt affär.

Affärerna blomstrade under åren som gick och snart kunde anställa Astrid Persson från Grannäs som biträde. ”Hon blev med tiden”, berättar Jonsson, ”både expedit, kontorist och chaufför och stannade kvar så länge affären existerade.”

Snart kunde han bygga en fristående affärsbyggnad och då även utöka sitt varulager med, förutom basvaror även varor såsom; spik, cement, hö och foder, seldon, hästskor, sågar, yxor, fotogenlampor, lyktor, tyger, byxor, blusar, glas, porslin och svagdricka. En ombudsman som kände till handeln i norr, kallade Stenmans affär för ”den mest välsorterade norr om Östersund”.

Det fanns också en viktig social dimension i Ernsts verksamhet. Många hade ofta ont om pengar på höstarna. De fick köpa på kredit, eller via byteshandel. Och vintertid, skriver Samuel Ärlebrandt, förvarade Stenman ”stora mängder frysta varor ”utomhus”, utan skydd eller bakom låsta dörrar. Många fattiga munnar mättades nog med korv och skinka, hämtade i skydd av mörkret från Stenmans vinterförråd”. Skriva om kanske jag måste hänvisa till källan.

SLUT UTDRAG

I juni 1925 vid en ålder av 8 år börjar Betty skolan. Hon gick i skolan i 6 år till december 1931. Hon gick alla år i skolan i Strandkulla eller Oppa-lia som platsen uppför backen hette i folkmun. Alla år utom i 3:an då hon gick skola i Långvattnet. En intressant fråga är hur en 12-årig tjej tar sig till skolan som ligger 13 km hemifrån år 1929. Cykla? Promenerade? Skolskjuts? Häst och vagn?

På bilden som troligen är tagen 1925 kan man se trapporna in till skolan i Strandkulla. mormor är vid krysset.

Vi får anta att Betty gick de 6 obligatoriska åren i skolan som var brukligt vid denna tid. Vid den här tiden fanns det några små byaskolor lite här och där. Betty och hennes syskon gick i skolan i Opp-a-Lia[1]. Den låg några hundra meter uppför backen från hemmet i Strandkulla. I Opp-a-Lia fanns ett flertal gårdar, bl.a. bebodd av Ernsts syskon. I början var det inte lätt att släppa alla barn till skolan, det fanns för mycket att göra i hemmet för alla barn. Följden blev att barnen var i skolan bara en termin per år men från 1929 gick man två terminer per år. Vi kan alltså anta att de två sista åren gick Betty båda terminerna i skolan. Skolan ”opp-a-lia” var kvar till 1933 då den flyttade till Brattåker

Visst hade hon goda betyg speciellt i välskrivning där hon hade med beröm godkänd. Hon var även bra i bl.a. räkning, sång, gymnastik. I räkning kan man se att hon ”bör förkovra sig” och visst gjorde hon det då hon fick slutbetyg Med nöje godkänt. Mindre bra var hon i historia och hembygdkunskap. Att hon var svag i Historia kan dottern, Barbro, intyga. ”Dom där gubbarna är ju döa sen länge varför skall vi bry oss om dom” sa Betty vid flera tillfällen senare i livet.

Ungdom (1928-

Hennes storasyster Edit ??? hjälpte pappa Ernst mycket i affären med bl.a. att köra lastbilen med varor till och frrån de olika filialerna och även Stensele. Nu var ju Betty yngsta dottern så när lillasyster Viola föddes så föll det på hennes lott att ta hand om henne. Mamma Lovisa behövdes också både till affären och telefonväxeln. Men visst hjälpte Betty sin pappa i affären ibland också.

1930, vid 13 års ålder, konfirmerades Betty. Hon sitter i tredje raden längst till vänster, vid krysset, med det långa håret. Återigen får vi vara glada åt krysset, för inte känner man igen henne.

1931 Hennes lillasyster Viola föds. I anslutning till affären i Långsjöby fanns det en liten telefonväxel. Den hade pappa Ernst sett till å få på plats och det redan 1925. I allmänhet behövdes det 5 abonnenter för att ledningar skulle dras till en växel där telefonerna kunde kopplas in. Han hade den första telefonen i trakterna kring Långsjöby. Som vi förstår så byggde pappa Ernst affären i Långsjöby och rätt snart också ett hem dit han då flyttade till, vad vi kan se så bor övriga familjen kvar i Strandkulla.

Bilden är tagen ca år 1934 då Mormor är 17 år och Viola ca 3 år, det skiljer alltså hela 14 år mellan systrarna. Bilden är tagen i Strandkulla, där hon bodde tills hon var ca 21 år då hon träffade, Helmer. Visst tycker jag hon ser sliten ut, för det var hårda dagar på den tiden.

Å visst kan man förstå att det var andra tider då. Ett evigt slit för att få vardagen att gå ihop. Vid det här laget har hennes äldre syskon flyttat hemifrån och hon får hjälpa mamma Lovisa men de vanliga sysslorna på den tiden.

Telefonerna hade gjort sin intåg i trakten i mitten och slutet på 20-talet men först ca 1935-36 lyckades Wilhelm (bror till Ernst) få ihop 5 personer som var ett krav från Televerket på den tiden. En telefonväxel installerades i Strandkulla också, ofta var det traktens män eller skogsarbetare i närheten som såg till att telefonstolpar sattes på plats. Vi vet att Betty satt många timmar i denna växel, och säkerligen hjälpte hennes lillasyster till med det också.

Hemma i Strandkulla började det bli förändringar vid den här tiden. Pappa Ernst börjar komma till åren, av Lovisas barnafödande kan vi tydligen se Ernsts ”frånvaro”. Fram till 1925 paret regelbundet barn, visserligen skulle exakt hälften av dom dö i mycket unga år, men det var rätt vanligt vid den tid. Lilla sladdisen Viola skulle komma att födas i Oktober 1931.

Min gissning är att nu lades ytterligare en börda på mormor Betty, att ta hand om sin nya lillasyster, Viola. Betty tgår ut skolan och konfirmerar sig i övrigt går livet sin gilla gång. Hon bor med sina syskon, Ida som kommer att träffa sin man, Per Arvid Munter och hon gifter sig 1933. Syster Edit kom att bo under nästan hela 30-talet tills hon träffade sin man Artur Wilhelm Eriksson , dom flyttar till Dikanäs där dom gifter 1940. Kvar är även den enda brodern, Ingvald som kom att bo hemma i Strandkulla i under resten av sitt liv. Heder till honom tycker jag som stannar hemma på gården och tar hand om familjen med slåtter arbete,t.ex. då pappa Ernst är i Långsjöby och har full sjå med sin affärsrörelse.

Här är en bild på fyra av medlemmarna i huset Stenman i Strandkulla. Mormors farbror Oskar och Svea ser väldigt finkläda ut. Så det här borde vara deras brudfoto. Oskar och Svea gifte sig 3 Mars 1938. I bakgrunden är mormor Betty (snart 21 år) och Ernsts biträde Astrid. Att man säger moster Astrid till Oskars fru är inte konstigt man sa så åt en ingift person som gifter sig med en farbror. Motsvarande om en man gifter sig med t.ex. en moster, då säger man moster ”pelle” t.ex. Jag känner igen samma sak från Burträsk området och säkerligen var det så i hela Sverige. Men visst, det kan vara väldigt förvirrande i början, innan vant sig.